jessicamichelle

jag förstår inte riktigt hur du kunde göra det, det är en sån där grej som man bara inte gör. och jag kan inte hjälpa. det är det värsta. jag vet inte vad jag kan göra, antar att jag inte borde göra nåt.
det finns inga tvivel kvar i alla fall, inte som i början när det bara var en omöjlig tanke. för mycket stämmer in på misstankarna och jag tror du vet om det själv, att vi vet, på ett sätt.
jag brukar inte tänka på det längre, borde som sagt bara låta det va. men idag när dom pratade om dig, och om det utan att veta sanningen fick jag en enorm klump i magen. jag ville berätta, men jag gjorde det inte. för din skull.
förstår du inte att vi, alla, bryr oss om dig? du behöver inte det här, verkligen absolut inte. så varför fortsätter du?
trodde du hade slutat men så kommer en ny grej, nu vågar jag inte tro det längre för jag gillar inte den obehagliga chocken när du visar att jag har fel. blir så otroligt besviken att det inte går å förklara.
det hemska är att jag inte vet om du har börjat tro på det själv? för annars är du en jävligt bra skådespelerska.